La Bibia piemontèisa/Testament Vej/Geremia/Geremia 7

Da Wikisource.

La Bìbia piemontèisa - Geremia 07

Geremìa[modifiché]

7[modifiché]

Contra le speranse fàusse[modifiché]

1Nosgnor a l’ha comunicà n’àutra paròla a Geremìa. A l’ha dije: 2“Ténte a la pòrta dël templi dël Signor e proclàmje sossì: “Gent d Giuda ch’i intre për coste pòrte për rendje l’adorassion, stè bin a sente la Paròla ‘d Nosgnor. 3Sossì a dis ël Signor ëd l’Univers: Dé ardriss a vòstra vita e fé lòn ch’a l’é giust, e mi iv përmëtrai d seguité a vive an costa tèra[1]. 4Chité ‘d fideve ‘d coj ch’av gàbolo con ëd paròle busiarde ch’a diso: ‘Gnun-e tëmme! Sto-sì a l’é ‘l templi 'd Nosgnor, ël templi 'd Nosgnor, ël templi 'd Nosgnor!’ 5Se përdabon i deve ardriss a vòstra vita e feve lòn ch’a l’é giust, s’i trateve j’un j’àutri con giustissia, 6si dësfrute pa ij foresté ch’a vivo an tra ‘d vojàutri, s’i crase nen j’orfanin e le vidoe, se an cost leugh i vërse pa 'd sangh nossent, e s’i rende nen l’adorassion a d’àutri dio ch’a sarìo vòsta përdission; 7se i bandonereve tut sòn, mi iv farai seguité a sté ant ës leugh, ant la tèra ch’i l’hai donà ai vòstri antich për ch’a l’avèisso an comodà për sèmper.

8Ma vardeve ‘n pò coma ch’i seve! Iv deve fiusa a ‘d paròle fàusse e busiarde ch'a servo a nen. 9I robe, i comëtte d’adulteri, i giure ‘l fàuss, i bruse d’ancens ëdnans al dio Baal, i vade dapress a ‘d dio ch’i l’eve mai conossù, 10e peuj iv n'ancale a vnì dnans ëd mi an cost templi ch’a pòrta mè nòm. Penseve forse ch’a sarà cost templ a salveve[2] e ch’i peule seguité a comëtte tute coste abominassion? 11Penseve forse che cost templi ch’a pòrta mè nòm a peussa dventé na trun-a ‘d malandrin[3]? Sossì a l’é pròpi lòn ch’i vëddo ch’ancàpita ancheuj! I lo diso mi, ël Signor”.

12Për lòn, andé mach a vëdde mè leu a Silo, andova che mi i piantava ‘l Tabërnàcol, la tenda ch’a pòrta mè nòm, e consideré còsa ch’i l'àbia fane për motiv ëd la gramìssia d'Israel, mè pòpol. 13Ëdcò vojàutri i l'eve fàit tut sòn, a dis ël Signor, e mi i l'hai parlave pì ‘d na vira a sto rësguard. Ma voi i l'eve pa scotà! I seve arfudave 'd rësponde cand ch’i l’hai ciamave al pentiment! 14A l’é parèj che mi i dësblerai ës templi, ch’i l’avìa arvendicà coma ‘l mé, ël templi che vojautri i pense esse vòstra protession. I dëstruerai ës leu, ch’i l’avìa dàjlo a vojàutri e ai vòstri antich, pròpi com i l’avìa dësblà Silo[4]. 15Mi 'v gaverai da mia presensa, pròpi coma ch’i l’avìa fàit con ij vòstri frej, ij dëssendent d’Efraim.

L’idolatrìa përsistent ëd Giuda[modifiché]

16Peui Nosgnor a l’ha dime: “Për conseguensa, ti, Geremìa, prega pì nen për ës pòpol! Àussa pa pì ëd sùpliche për lor o fame pa d’arceste an sò favor! Dësfend pì nen soa càusa, përchè mi të scotrai pa. 17Vëddes-to pa lòn che a fan ant le sità 'd Giuda e ant le stra 'd Gerusalem? 18Ij fieuj a cheujo ël bòsch, ij pare a visco ël feu e le fomne a ‘mpasto la farin-a për pronté ‘d fogasse e fene don a l'Argin-a dël cel[5]. Lor a fan ëdcò ‘d libassion a d'àutri dio. E tut lolì a smija che lor a lo fan mach për ofénd-me[6]. 19L’ofèisa, contut, a l’é nen a mi ch’a la fan, ma a lor midem, an onta ‘d lor! 20Parèj, a dis ël Signor Dé, mi i dësveuiderai mia fùria e mia 'ndignassion ant ës leugh. Soa gent, bestie, erbo e mësson a saran consumà dal feu ‘d mia ira, e col feu-lì a podrà pa esse dëstissà”.

21Ël Signor dl’Univers, Dé d’Israel, a dis al pòpol ëd Giuda: “It peule pro andé anans e giunteie 'd carn a vòstri olocàust e a cola dj'àutri sacrifissi: mangé ëdcò cola! 22Pensé bin a lòn ch’iv diso: L’ora che mi i parlava ai vòstri antich apress d’aveje portà fòra da l’Egit, a l’era nen mach ëd comandament ch’a riguardavo j’olocàust e ij sacrifissi. 23I l’avìa dije ‘dcò e bin ciàir: Scoteme! Se vojàutri im ubidisse mi i sarai vòst Dé e voi i sareve mè pòpol. I l’eve da comporteve precis coma ch’i l’hai divlo mi, e tut a ‘ndrà bin për voi”. 24Mach che a l'han pa scotame e a l'han pa dame da ment. Lor a seguitavo a vive conform a l'ostinassion ëd sò cheur gram. Nopà d’andé anans an sla stra dl’ubidiensa, a son tornà ‘ndré. 25Dal temp che ij vòstri antich a l’ero surtì dal pais d’Egit fin-a al dì d’ancheuj, mi i l’hai mai chità ‘d mandeve ij mè servitor, ij profeta, për parleve[7]. 26Pura, voi i l’eve nen scotame e pa dame da ment. I seve dventà ‘d teston, i seve vnùit fin-a pes dij vòstri grand”.

27Peui Nosgnor a l’ha dime: “Ti dije pura tute ste paròle, ma lor a të scotran pa; ciàmje, mach che lor at rëspondran nen. 28Antlora it-j diras: ‘Costa-sì a l'é la gent ch'a ubidiss pa a la vos dël Signor sò Dé, nì ch'aceta la coression. La fedeltà a l'é dësparìa e la vrità a pairo gnanca pì ‘d professela. 29Parèj, pòpol dë sta nassion, comensa pura a porté ‘l deul. Taja toa caviera d’òm sacrà a Nosgnor e campla via. Anton-a na plenta 'd deul ansima ai leugh àut, përchè 'l Signor a l'ha pijà la decision d’arpossé e ‘d chité costa generassion, ch’a l'é oget ëd soa ira!”.

30Nosgnor a dis: “I l’hai arpussaje përchè ‘l pòpol ëd Giuda a l’ha fàit lòn ch’a l’é mal ai mè euj. A l’han butà ‘n pé d’ìdoj abominèivol ant ël templi ch’a pòrta mè nòm e a l’han antamnalo. 31A l’han edcò fabricà dij santuari ant un leu ciamà Tòfet ant la Comba ‘d Ben Hinom[8] për brusé ant ël feu coma 'd sacrifissi ij sò fieuj e fije[9], na ròba ch’i l’avìa mai gnanca sugname ‘d comandeje! 32“Alora atension!”, a dis Nosgnor, “A vnira ‘l di che cola mnisera as ciamrà pa pì Tòfet, nì valada 'd Ben Hinom, ma comba dël Masel. Antlora as sotrà a Tòfet, fintant ch’a-i sìa pì nen pòst për gnun. 33Apress ëd lòn, ij cadàver ëd cost pòpol a saran abandonà an sël terèn e a vniran da mangé për ij voltor e për le bestie servaje, e a-i sarà pì gnun ch’a-j taparerà via. 34Mi i farai chité ant le sità 'd Giuda e ant le stra 'd Gerusalem ij crij ëd gòj e la vos dl'argiojissansa, la vos ëd lë spos e dla mariòira, përchè 'l pais a sarà ardovù ant un desert[10].

Nòte[modifiché]

  1. O “Ant ës leugh”.
  2. Opura: ''I soma al sicur! Sicura, ti 't pense, për andé anans a fé tut lòn ch'a l'é odios''. Ij vërsèt 9-10 a son tùit na frase longa ant ël test ebràich. Un pòch a la létera as les: "it ruberas ... peui i ven-e e steve ... e i dise:" I soma al sicur " për fé ..." L'ebràich  dël vërsèt 9 a l'ha na serie d' infinì che a enfatìso l'assion crua dël verb sensa l'ideja dël temp e dl' ''agent''. L'efèt a l'é 'd buté na sòrta d'énfasi dëstacà an sla caterva dij sò pëcà, che a son tute violassion d'un dij des comandament. La clausola final ant ël vërsèt 8 a esprim ël but o ël risultà travers n'àutr infinì. Costa longa frase a l'é antrodovùa da 'n marcator (ה interrogativ an ebràich) che a buta drinta na domanda retòrica, andova che Dé a fà sente soa maldisposission a chërde a lòn che a podrìo fé sti pëccàdor: intré ant ël templ e fortì la sicurëssa 'd soa protession, për peui torné andaré e fé ij midem pëccà. J. Bright (Geremia [AB], 52) a buta n'evidensa (la fòrsa): "Còsa? It pense 'd podèj robé, massé ... e peui vnì a sté an pé ... e dì ''I soma al sicur ...'' mach për podèj andé anans ...''
  3. Cfr. Maté 21:13; March 11:17; Luca 19:46.
  4. 7:12-14 cfr. Giosué 18:1; Salm 78:60; Geremia 26:6.
  5. L'Argin-a dël Cel a l'é fàcil ch'a sia n'arferiment a la dea nòta tanme Ishtar an Mesopotàmia, Anat an Canan e Ashtoret an Israel.  A l'era la dea dl'amor e dla druensa. La forma për "argin-a" (מְלֶכֶת [mëlechet]), che a ven fòra sinch vire ant la Scritura e tut an Geremìa, a l'é pa la costrussion prevëddùa da מַלְכַּת [malcat]. A l'é parèj come se ij Masoreta a vorèisso lesla con  la paròla "travaj" (מְלֶאכֶת [mële'chet]), valadì "travaj", ant ël sens d'"adat, aprovà"(divers da "travaj" עבודה=mesté)
  6. Ebràich: "për provocheme". A-i é un debat an tra gramàtich e lessicògraf an sla nuansa dla particela ebràica לְמַעַן (lëma'an). Chèicadun a sosten che a denoterìa sèmper un but, antramentre che d'àutri a diso che a peul significhé un but o un risultà, conform al contest.
  7. O “tùit ij dì”. A-i é un debat testual an sla legitimità 'd costa espression ambelessì. Ël test a dis mach "di" (יוֹם, iòm). La locussion as presenta ant ël  grech (ἡμέρας ) e ant ël latin (për diem); l'aramàich sirìach a buta n'evidensa la manera tìpica 'd parlé "di dòp di" coma se 'l nòm a fùissa torna arpetù. O יוֹם è a l'é stàit chità da l'aplografìa,  opura un ם (mem) a l'è stàit esclodù, visadì, an lesend יוֹמָם (iòmam, "ëd tùit ij di").
  8. Cfr. 2 Rè 23:10; Geremia 32:35.
  9. Cfr. Levitich 18:21.
  10. Cfr. Geremia 16:9; 25:10; Arvelassion 18:23.