La Bibia piemontèisa/Testament Vej/Proverbi/Proverbi 3

Da Wikisource.

Provèrbi[modifiché]

3[modifiché]

La Bìbia piemontèisa - Proverbi 03

Fiusa an Nosgnor[modifiché]

1Fieul mè car! Dësmentia mai lòn ch’it mostro; guerna ij mè precèt an tò cheur. 2S’it fas parèj, ti ‘t godras ëd na vita longa, di e d’agn ëd foson e ‘d pas. 3Perde pa l’amor e la fidelità[1], gropt-je al còl, gràvie an tò cheur. 4A l’é parèj ch’it vagneras ël favor e la stima tant ëd Nosgnor che dla gent[2]. 5Fìdte a Nosgnor con tut tò cheur e pa nen a lòn ch’it chërde ‘d savèj fé. 6Se ti ‘t ten-e present Nosgnor an tut lòn ch’it antraprende, chiel at farà da guida sicura, at ëmnerà an sla stra pì drita. 7Chërd-te pa d’esse bon a fé tut daspërtì: àbie ‘n sant timor ëd Dio e stà lontan dal mal[3]. 8At farà mach dël bin a tò còrp e ij tò òss a restran giovo. 9Smon a Nosgnor ij tò beni, le primissie ‘d tò arcòlt, 10e ij tò grané as ampiniran ëd foson; ël most a dësbordrà da toe tin-e.

11Car ël mè fieul, arfuda pa la coression ëd Nosgnor e dëspressia pa ij sò rimprocc[4]. 12Nosgnor a rimpròcia coj ch’a-j veul bin, coma ch’a fà ‘n pare con sò fieul preferì[5].

La saviëssa a sicura ‘d boneur e ‘d pas[modifiché]

13Che ‘d boneur ch’a l’ha col ch’a treuva la saviëssa e l’òm ch’a vàgna d’antendiment. 14La saviëssa a l’é pì lucrosa che l’argent, it në faras seurte pì ‘d profit che da l’òr. 15A l’é pì pressiosa che le giòje; a trapassa tut lòn ch’it podrie avèjne anvìa. 16Con na man a sporz na vita longa e con l’àutra richëssa e onor. 17Soe vie a son agreàbil da marceje ansima; ij sò senté a son pacìfich. 18La saviëssa a l’é n’erbo dla vita për tuti coj ch’a-j ëstan dacant; bonoros a son tuti coj ch’as në ten-o strèit.

19Nosgnor a l’ha fondà la tèra an sla saviëssa; con l’antendiment chiel a l’ha rendù stabij ij cej. 20Con soa siensa chiel a l’ha fàit ësgorghé10 le sorgiss dj'eve, e da le nìvole a fà calé la pieuva.

21Car ël mè fieul! Guerna la discression e la prudensa e perdje mai ëd vista! 22At arneuveran la vita; at faran l’aspèt fin-a pì bel! 23It marceras sicur e gnun a podrà fete d'antrap. 24Cand ch’it cogeras për deurme it l’avras gnun-a tëmma, it l’avras un seugn pacìfich. 25It l’avras pa d’avèj tëmma dle sajëtte nì dj’atach ch’a ven-o da le canaje, cand ch’a rivo, 26përchè Nosgnor at ëstarà dacant e a 'mpedirà che ti ‘t tombe an tràpola.

Na condòta onesta[modifiché]

27Négh-je pa 'd fé dël bin a chi ch’a n’ha ‘l drit, s’a l’é an tò podèj ëd felo. 28S’it peude felo sùbit, dìsje pa a cheidun: “Adess vatne, lòn ch’i t'am ciame i lo farai doman”. 29Màchina mai ‘d fé ‘l mal contra tò amis, col ch’a viv con ti e ch’a l’ha fiusa ‘d ti. 30Rusa pa sensa rason, se cheidun a l’ha pa fate ‘d mal. 31Àbie gnun’ anvìa dl’òm violent, sta bin lontan da soe vie, 32përchè Nosgnor a l’ha an ghignon la gent përversa, ma la gent onorà a l’ha për amis. 33Nosgnor a malediss la ca dle canaje e a benediss l’abitassion dij giust. 34Chiel as fà dë schergne ‘d coj ch’a fan ëd schergne, ma a la gent ch’a l’é ùmil a j'acòrda sò favor[6]. 35Ij savi a l’avran la glòria për n’ardità, ma ij fòj la vërgògna

Nòte[modifiché]

  1. O “vrità”.
  2. Cfr. Luca 2:52.
  3. Cfr. Roman 12:16.
  4. Cfr. Giòb 5:17.
  5. 3:11-12 cfr. Arvelassion 3:19; Ebréo 12:5-6.
  6. Cfr. Giaco 4:6; 1 Pero 5:5.