La Bibia piemontèisa/Testament Neuv/Tessaloniceis/1Tessaloniceis 2

Da Wikisource.

La Bìbia piemontèisa - 1 Tessalonicèis 2

1 Tessalonicèis[modifiché]

2[modifiché]

Ël ministeri 'd Pàul a Tessalònica[modifiché]

1Mè frej e seur! I seve pro bin che nòstra vnùa[1] tra 'd voi, a l'é nen stàita dësùtil[2], 2ma bin che a Filippi nojàutri i fusso stàit sagrinà e maltratà[3], coma ch'i seve, Nosgnor a l’ha dane ‘l coragi 'd nunsieve l'evangeli 'd Nosgnor an mes ëd polémiche[4] gròsse[5]. 3A l’é che nòstra predicassion[6] a ven nen da d’eror, o da d'intension ch'a sìo pòch ciàire, e a l’é nen n’ambreuj! 4Nosgnor a l’ha butane a la preuva e considerane adat[7] a nunsié l'Evangeli ch’a l’ha fidane. Për lòn i predicoma nen për feje piasì a la gent, ma për fé piasì a Nosgnor, ch'a buta a la preuva ij nòstri cheur[8]. 5Coma ch'i seve bin, i soma pa vnù an sla sen-a për flaté la gent con paròle d'adulassion, nì a l’é stàit mach da nòstra banda, un mojen[9] për vagné 'd sòld; Nosgnor a n’é testimòni. 6I l'oma pa sercà 'd vnì dë vnì 's selebrità[10] nì dë 'dnans a voi o a d'àutri. 7Coma d’apòstoj dël Crist, i l’avrìo bin podù impon-e nòstra autorità. A l'opòst, i soma vnù an mes ëd vojàutri coma 'd masnà. Coma na mare bàila ch'a dà ël làit a soe masnà. 8Con tanta grinor për voi, i l'avrio vorsù deve nen mach l'Evangeli 'd Nosgnor, ma 'dcò nòstra vita midema, tant ch'i seve dventà franch car për noi.

9Sicur i viseve, frej e seur, vàire ch'i l'oma travajà e penà an tra ‘d voi. Antramentre ch'i l'oma predicave l'Evangeli, i soma stàit neuit e di a l'euvra për nen esse 'd pèis a gnun ëd vojàutri. 10I na seve testimòni - coma che 'd sossì a l’é ‘dcò Nosgnor, ch'i l'oma comportasse anvers ëd tuti vojàutri ij chërdent, sèmper an manera santa, giusta e sensa rimpròcc. 11Coma ch'i seve, i soma stàit për ciaschëdun ëd vojàutri coma ch'a l'é 'n pare për ij sò fieuj: 12i l'oma consijà, ancoragià e ansistù ch'i vivèisse 'd manera degna ‘d Nosgnor, ch'a l'ha ciamave a sò regn e a soa glòria.

Elògi dla fede dij Tessalonicèis[modifiché]

13A l'é për costa rason ch'i sèmper ringrassioma Nosgnor che cand ch'i l'eve arsèivù 'l messagi 'd Nosgnor ch'i l'eve scotà da nojàutri, i l'eve arseivulo nen tanme na paròla uman-a, ma coma ch'a l'é përdabon, visadì Paròla ‘d Nosgnor, na paròla ch'agiss con fòrsa an voi ch' i-j chërde.

14I l'eve fàit l'istèss[11], frej e seur, ëd lòn ch'a l'han fàit le cese an Crist Gesù ch'a son an Giudea, përché 'dcò vojàutri i l'eve patì dai vòstri compatriòta l'istèss ch'a l'han patì lor dai giudé[12], 15j’istess ch'a l'han massà Gesù, ël Signor, e ij profeta, e ch'a l'han përseguità nojàutri[13]. Lor a fan nen piasì a Nosgnor e a fan oposision al mond antregh[14] 16përché a veulo nen[15] che nojàutri i parlo a la gent pagan-a[16] perchè a sia salvà. A l'é parèj ch’a l’han ampinì la mzura dij sò pecà, ma adess l'ira 'd Nosgnor a l'é rivaje adòss tuta antrega.

Assensa forsà da Tessalònica[modifiché]

17Cand ch'i soma stàit separà da voi 'n chèich temp, frej e seur - lontan dai vòstri euj ma pa nen da vòst cheur - nòstr desideri 'd feve visita a l'é chërsù sèmper ëd pì. 18A l'é vera ch'i l'oma vorsù vnì a troveve - e mi, Pàul, i l'hai provà a felo vàire vire, ma a l'é nen ëstàit possibil, perché Satana a l'é sèmper butasse 'n mes.  19Chi ch'a l'é, an efet, nòstra speransa, o nòstra gòj, o nòstra coron-a 'd glòria, cola ch'a sarà nòstr orgheuj dë 'dnans a nòst Signor Gesù, al moment ëd sò artorn? Seve-ne pa fòrsi vojàutri? 20Përché i seve vojàutri nòstra glòria e nòstra gòj!

Nòte[modifiché]

  1. O “la vnùa”.
  2. O “sensa frut”.
  3. Cfr. At 16:19-24.
  4. O "malgré motobin d'oposission".
  5. Cfr. At 17:1-9.
  6. O  “l’apel ch’i foma”,"l'esortassion" (dla predicassion dl'Evangeli).
  7. O “a l’ha dane l’aprovassion”.
  8. O "ch'a ved bìn coma ch'a son ij nòstri cheur".
  9. O "na scusa".
  10. Let. "la glòria ch'a ven da l'òm".
  11. O "imità", "i seve vnì imitador".
  12. Cfr. At 17:5.
  13. O "taparane via". Cfr. At 9:23,29; 13:45,50; 14:2,5,19; 17:5,13; 18:12.
  14. O "a son nemis dij tùit j'òm".
  15. O "a impedisso".
  16. O “ai pagan”.