Dario Chioli/La piramide dël nòno

Da Wikisource.

Artorn


La piramide dël nòno[modifiché]

Për ij novant’ani ëd Nòno Albino, ël 22 ’d fëvré dël 2004


Ël mond l’é pròpi na piramide d’Egit:
Sota pì larga, a-i coro tanti cit;
Montand an sù, ij giovnòt, peui ij pì vej;
Ma mach an ponta at peuli trové ’l mej.
Për monté fin-a lì bzògna avej fàit
Al minim novant’ani, alora ’t peuli
Intré ’nt la ca dle stèile tuta bianca,
Vivend tranquil fin che la vita at manca.
E da là sù quàich vòlta at senti ’n vent
Con andrinta le vos dij tò fratej.
Con tò pare e toa mare a son setà:
Davanti a lor a j’é l'eternità.
Ògni tant dan n’uciada për dëdsà
At guardo vive e a rijo tuti content.
Chissà? forse a faran tifo ch’at rivi
’Ndoa l’é rivaje gnun dij tò parent.
A fé sent’ani ’t ses bin ancaminà:
At chërdi ëd meuire, ma peui at meuiri pa...
Ògni ses mèis at fa stra Sant’Antòni;
Dë dzora a crijo: “Sta lì, ven pa dëdsà!”
J’é na scomëssa an cel tra ij tò fratej
Con ël Sampietro da la barba nèira;
L’han scomëttù la nivola pì bela
Ch’a-i passerà ’n bel pò për la toa sèira.
E ’dcò toa fomna a veul pa lassete ’ndé;
S’at manchi ti, come a fa a barboté?
Ij sent ani a të speto, e la speransa
A l’é ch’i të smijoma, e ch’a-i n’avansa!
E adess brindoma tuti an alegrìa:
Peussa riveje ’l bin e così sia!